Det var för bra för att vara sant

I torsdags när jag satt på jobbet slog det mig plötsligt att jag på 6 veckor inte vabbat en enda dag. Tror inte det har hänt alls sedan barnen började där. Det tog inte mer än 1 timma innan telefonen ringde "hej, jo det är såhär att din pojke har fallit handlöst och slagit i bakhuvudet, men allt verkar bra, vi ringer om det händer nåt". Hej och hå, dagen gick och inget dagis ringde igen. Hämtar på dagis och han har ett fint jack i bakhuvudet och en bula, men har inte varit det minsta dåsig eller så. Pustar ut lite. Kanske lite för mycket...
Idag hämtade vi barnen hos svärmor där de har sovit över. Lillkillen är superhostig och har feber. Och så ynklig han blev när jag kom! "Mamma jag mår inte bra. Jag har ont i halsen" med underläppen hängades halvvägs till naveln.
Så imorgon är jag visst hemma och vabbar. Nästa gång ska jag hålla tyst. ;)