Borta bra

men hemma bäst.
Men vad är egentligen hemma? Det här huset är hemma, men staden? Nej det kan jag inte påstå. Vi får väl se vad som händer i framtiden.
Resan hem var fruktansvärd. Smådjävlarna surade mest hela tiden, speciellt den mindre av dem. Idag är de solstrålar dock så jag ska försöka glömma gårdagen och gå vidare.
Och så har jag dragit på mig ett ryggskott. Väldigt inte alls trevligt! Sviter av bowlingen i måndags kanske? Eller av det vilda spelandet av Guitar Hero? :D Kul var det i alla fall.

Ikväll kommer en vän från England hit. Problemet är ju dock bara att jag inte kan städa... Ska mannen behöva göra allt själv? Känns inte så just, men jag vill ju inte vara sängliggande heller... Får komma på något smart.

Om två timmar

sätter vi oss i bilen och åker ut mot ett par älskade vänner. Ska bli så himla kul att träffa dem igen. De var visserligen på bröllopet men då hann man ju inte prata så mycket. Jag var mest hysterisk. Småtrollen längtar oerhört efter deras barn också och ser verkligen fram emot att få sova över.
Det enda som grämer mig är att jag har glömt kameran hemma i göteborg. Lite trist att inte kunna lägga in lite foton här. Men imorgon när lillebror kommer hem kan jag sno hans :P
Stirrar lite på klockan... nej det går inte fortare. Hur får man tiden att gå fort när man inte är hemma? Disken är klar så det kan jag inte roa mig med. Naglarna målade jag igår... Jag får helt enkelt lägga mig och sova en liten stund. Tycker inte om att vänta.
Skriver säkert en liten rapport imorgon.

"Ska jag salta i ditt hår?"

Idag har det varit en väldigt seg dag. Trött efter körningen igår gissar jag. Vi har åkt ut till Stina och grillat. Cristin & Lasse kom dit också. Barnen var mycket nöjda och så även vi vuxna. Det blir ju verkligen inte så ofta man ses, så när det väl blir av finns det mycket att prata om.
Har ingen dagens kändis igen men ett citat istället. Som förälder får man ju ofta höra många roliga saker. Idag hade Martin smugit för att kika på barnen som satt och tittade på TV då han hörde detta:
- Emma jag älskar dig.
- Jag älskar dig också.
- Ska jag salta i ditt hår?

Stockholm i mitt hjärta

Så har vi då kommit till huvudstaden. Vilken lycka att vara hemma. Men det känns bra konstigt att reagera när man hör stockholmska. När jag bodde här hörde jag ju ingen dialekt alls... Martin som alltid hittar kändisar har redan hittat en. Så dagens kändis är Therese Ahlshammar, eller hur hon nog stavar sitt namn. Lång som tusan var hon ju! Vi får väl se om vi springer på några fler. :)
Nu ska jag sätta mig och spelar lite. Får ju passa på när bror inte är hemma.

Tisdag...

De här senaste dagarna har varit omtumlande. Ska försöka få in lite bilder när jag fått i mig frukost.

Måndag 060710 - Hurra för ingen bakfylla! Tog barnen och körde till Falkenberg och träffade släktingar. Skönt med semester i någon annans trädgård, och skönt för Martin med en dag utan oss. Hoppas jag får det snart också. ;) Men kommande vecka är min vecka för då åker vi "hem" till sthlm.

Söndag 060709 - Blä för bakfylla. Frukosten på hotellet såg så god ut, men jag hade lite svårt att äta mer än bara smakbitar. Vi åkte hem och gjorde mest ingenting alls den dagen. Segt. :)

Lördag 060708 - Hmm hur kan jag ens beskriva en sån här dag? Vaknade tidigt och var rejält nervös. Packade smink och lite kläder och satte mig i taxin mot hotellet där Pom bodde. Hon hade kommit i säng mitt i natten så hon sov. :) Fick i henne lite frukost innan vi gick till frisören. Här försvann min nervositet. Så skönt att bara sitta och bli ompysslad ett tag. Karin var så snäll och bjöd oss på champagne. Lyx! Sedan tillbaks till hotellet där Christan fortfarande låg och sov. Vi skulle sminka oss, men jag gick mest runt runt utan att få något gjort.
Tog en taxi till kyrkan för att möta min blivande, barnen och fotografen. I nästan 2 timmar gick vi runt i de vackra miljöerna runt kyrkan och blev fotograferade. Barnen tyckte det var skittråkigt så Pom tog hand om dem under tiden.
Strax innan klockan 15 gick vi upp till kyrkan. Så nervös! Min utanför möter prästen oss med ett stort leende, säger "nu kör vi" och går in. Blir så glad och all nervositet försvinner. Vigseln är underbar, ingen nervositet, inga tårar, bara lycka. Det känns häftigt att organisten spelar just det vi har valt. Alla gäster ( i alla fall lät det så) sjöng till psalmerna, barnen var helt knäpptysta och jag var helt lugn. Första gången på länge som jag varit så lugn i kyrkan och faktiskt hört allt vad prästen sa. Vi sa båda ja och lyckades få fram våra löften.

När vigseln var över blev det pussar och såpbubblor (och ett par regndroppar!) på kyrktrappan och jag och Martin åkte i vår hyrda dodge till Ramberget för en skål, medan gästerna åkte i sin buss till festlokalen.
Vi tog god tid på oss så Martins pappa skulle hinna dit efter att ha lämnat våra barn hos barnvakten. Och det var så skönt att vara själva en liten stund. Bilen var fantastisk, och så även chauffören. Alla alkisar tjoade och vinkade när vi åkte förbi, turister hängde ur sina bilar med videokameror och bilarna tutade som galningar. Kul med människor som grattar!!!
Festlokalen var så perfekt som vi hade tänkt oss. Tjejerna hade dukat jättefint! Vi fick varsit glas skumpa i handen som Linda dekorerat med hjärtan, nyckelpigor och fyrklöver. Sedan blev det middag, fina tal och en underbar kväll med nära och kära!
Natten tillbringades på ett underbart hotell i centrala stan. Linda skickade med oss ett paket med tvålar och sånt till badet. Jag gjorde ett smart drag och stängde av telefonen så jag slapp bekymra mig om en viss försvunnen gäst (glad att allt gick bra tillslut och vi kan skratta åt det nu).

Fredag 060707 - sista dagen innan bröllop. Flänger runt på stan för att ordna det sista, och när jag på kvällen ska hämta min bror vid tåget blir jag bortrövad för möhippa! Blev väldigt förvånad och glad. Så jag såg ut som grynet och fick åka till en restaurant och äta god mat tillsammans med underbara vänner! Tusen tack till er. Minne för livet!