Avbrott tack

Jag har kommit in i en inte allt för rolig nedåtgående spiral. Sedan en månad eller så är jag så trött, och sista tiden har jag inte orkat något alls. Alltså verkligen ingenting! Följden blir att det ser ut som fan här hemma, relationen till mannen är inte alls mer än "vad ska vi äta till middag", barnen får alldeles för lite stimulans och högarna med måsten växer.
Följden av följderna blir att jag stressar upp mig. Kan inte sitta still utan att vifta på benet eller trumma med händerna. Sova är inte så lätt när man inte kan slappna av. Och sover jag inte så blir jag ännu tröttare dagen efter och, ja just det, orkar typ inte mycket alls.
Ikväll blir det extra lång städning så det finns lite mer krafter imorgon.