Träffade grannen tidigare idag...

"Ska inte ni också börja på barngymnastiken? Det skulle passa dina barn SÅ bra. Jag kan hjälpa dig att hålla ett öga på T eftersom min E går i samma grupp då."
Jag kände bara att NEJ jag orkar inte. Både jag och barnen är helt slut efter en dag på jobb/förskola. Det är väldigt ofta som lilleman somnar på soffan och får väckas.
Men nu precis fick jag revanch och det innan dåliga samvetet för att mina barn inte får gå på gymnastik försvann totalt. Mitt val var precis rätt. Det som avgjorde var när jag hörde grannbarnens illvrål när stressade föräldrar försökte få in dem i bilen. :)
För vems skull har vi aktiviteterna? Springer inte 3-åringar så det räcker ändå?