Fortsättning på dotterns dagissituation

Igår pratade jag med fröknarna på dagis. De blev såklart jätteledsna och precis som jag förvånade över att dottern inte vågat visa sig ledsen inför vikarien som vi alla trodde hon kände så väl. De lovade att diskutera det och försöka undvika att det blev så igen.
Senare på kvällen ringde en av fröknarna för hon hade glömt att berätta att dottern åkt på stryk. Hon ville inte att dottern skulle berätta det och att det skulle låta som att de inte gör något åt det. De hade redan pratat länge med barnet och även med föräldrarna. Dottern hade bara råkat komma ivägen för hans vrede och blivit boxad i bröstet. Hon hade inte mycket att berätta för mig så det är tydligt att de pratat om det på dagis redan.
Prata länge med fröken som även berättade orsaken till att det blev så konstigt med vikarierna på fredagen. Hennes pappa är döende så hon fick akut sticka iväg, och då var redan en annan fröken ledig. Bara inte hon tar på sig skulden för det som hände.
Fröken berättade även att de inte ens frågade min dotter varför hon blev knuffad, för det finns liksom inte en chans i universum att hon skulle göra något fel. För mig låter det konstigt eftersom jag ser henne i dagliga fajter med lillebror där det inte alltid är rent spel. Men det verkar som att tjatet från mamma om hur man beter sig mot sina vänner går in. :)
Fröken sa även att de hela tiden måste tänka på att inte glömma av henne. Hon kräver ingen uppmärksamhet, behöver ingen hjälp och är i allmänhet väldigt duktig och foglig. Så det skulle lätt kunna gå en hel dag där hon bara gick runt och gjorde sitt utan någon som helst kontakt med någon vuxen. Hon skulle klara det galant, men hur bra är det? Lite åt det hållet kan det även vara hemma. Det är nog dags för en heldag, bara hon och jag...
Det blev långt det här. Många funderingar kring barnen. :)