Den förlorade sonen är hemma

och allt känns komplett igen. Det dröjde inte många minuter innan jag började snegla på klockan. Även dottern blev lite ledsen och sa att hon saknade sin lillebror. Vi härdade ut 15 minuter till innan hon fick gå och hämta honom. Nu har vi två väldigt glada barn som leker så kärleksfullt.
Några minuter ifrån varandra betyder så mycket när man delar liv med varandra fullt ut. Fatta vad svårt det kommer bli för dem när E börjar skolan nästa år. Men vad mycket mer de ska njuta av tiden de har tillsammans. Eller så är de så stora då att de börjar bråka istället. Minns allt hur det var att ha syskon. "Dumma dig!"